International Conference on Molecular Imprinting 2018 (MIP2018)

Denna vecka pågår MIP2018 i Jerusalem (Israel)

Resan startade redan i lördags med tåg mot Kastrup klockan 07:00, mot alla odds lyckades SJ hålla tiden och anlände i tid till Kastrup. Detta innebar nästan fyra timmar buffert på flygplatsen, marginaler jag sällan upplevt under arbetsresor. Av någon spännande anledning lyckades jag bli ärad med en ”random check” och fick erhålla min första ”full body scan”. Flyget blev sedan försenat från Kastrup i vanlig ordning, med nästan en timme, detta till trots lyckades Lufthansa landa i Frankfurt endast cirka 20 minuter sent, detta lämnade helt plötsligt 50 minuter att ta oss tvärs över flygplatsen. Något mindre än de 85 minuter vi skulle haft men fortfarande förvånansvärt mycket tid jämfört med vad som förväntades när flyget var nästan en timme försenat.

Vi hann ta oss över flygplatsen, vi hann springa förbi taxfree butiken, vi klarade oss igenom den extra säkerhetskontrollen vi inte hade räknat med och hann med flyget. Det var den mest grundliga säkerhetskontroll jag påträffat, bagaget röntgades en extra gång, vilket inte är en speciellt konstig sak. Däremot förvånades jag när jag försökte ta av mig skärpen och damen vid disken talade om för mig att ”det inte spelar någon roll, vi kontrollerar alla i alla fall”. Detta gjorde dem, person nummer två kliver fram med trollstaven och börjar skanna. Denna metalldetektor var uppenbarligen satt på ”sinnessjukt känslig” eftersom hela min kropp tjöt som ett larm. Detta ledde till en grundlig kroppsvisitation där området runt gylfen fick en grundlig behandling med klämmande och kupande eftersom (till en enorm förvåning) området kring bältspänne och dragkedja konstigt nog lös upp som ett tomtebloss under avsökningen.

Suddigt nattfoto genom rutan under inflygningen

Efter ett par svettiga minuter, ”hold you belt like this”, ”do not remove the belt though do not let it interfere”, ”pull you pants up”, ”put you shirt down”, ”DO NOT MOVE YOUR HANDS SIR”, ”turn around”, ”lift your feet”, ”lift your shirt BUT DO NOT MAKE ME LOOSE SIGHT OF YOUR HANDS” och så vidare tog vi oss igenom kontrollen. Efter fyra timmar på ett överbokat plan senare landade vi på flygplatsen i Tel Avivs. Den sena timmen och de 15 timmarna på resande fot var inte tillräckligt för att hindra en förundran över flygplatsen. Den ”regnande” takfontänen, stendetaljerna o.s.v. Med en klump i magen närmade vi oss passkontrollen och efter en stund var det dags att kliva fram till båset. Efter ett par frågor angående var jag bodde, hur länge jag bott där och en stunds häcklande över Sveriges förlust i World Cup fick jag mitt blåa passerkort och välkomnades in i landet.

Taxifärden genomfördes i en luxuös minibuss med fungerande AC, tonade rutor ovh lädersäten där chauffören undvek att sätta igång någon slags 2011 års diskotek mix som stod på paus. Strax efter midnatt anlände vi till hotellet och efter en del strul gällande antalet rum lyckades vi alla checka in och lyckades trilla i säng strax innan klockan två.

Detta kan vara den minst problematiska konferensresa jag någonsin varit på hittills men mycket vecka återstår innan veckan är slut och hemresan väntar.  På torsdag är det min tur att presentera, nu återstår bara att färdigställa presentationen. Förhoppningsvis kan det kanske bli en eller annan uppdatering under konferensen som troligtvis väldigt få bryr sig om.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *